Dumma mig

Jag sitter här med det förbannade, *pip*pip* TALET! Hur kan det vara så fruktansvärt att sätta sig ned, koncentrera sig och skriva det där nedrans talet? Tydligen ska de vara oerhört svårt! Det ska till och med vara nästintill fysiskt omöjligt, känns det som. Död åt nationella i SvB! Jag VILL verkligen satsa järnet nu sista biten fram till sommarlovet, men det är som att det spritter och sprätter i benen. Jag vill göra allt förutom att plugga, till och med dammtorka mina golvlister, har det gått överstyr då? Jag tror tyvärr det.

Imorgon har vi HRL prov på idrotten, hur känns det då? Hmm.. Vi hade genomgång på det i 1an tror jag? Behöver jag säga nå mer då? Jo, just det jag får igen mitt matte NP! Great! Håll tummarna. Sen efter skolan bär det iväg till Kallaxön - Petters stuga! Gudars i himlen vad skönt. EN DAG UTAN PLUGG! wie. Plus massa massa mys!<3

Jag får ganska ofta komplimanger för att jag är vältränad och har fin kropp. Men jag är inte vältränad, jag har inte fin kropp. Varför i hela friden tror alla att jag tränar som ett as annars? Okej, självklart till stor del för att mår bra av det och orkar med allt runt omkring. MEN också för att jag inte är nöjd, jag är verkligen inte nöjd. Varför kan man aldrig vara nöjd? Jag blir så arg på mig själv får att jag kan låta en slinga som ligger fel på huvudet, eller att en ögonfrans gått av göra en hel dag till piss? Jag vill någon gång bli nöjd! Är det någon som vet när man blir nöjd? När man fyller 40 eller?

Ja, mitt humör är kanske inte på topp nej.

Skit tal!

Önskar jag också kunde se på mig själv så där!

Caroline.